Den forsta gång jag såg dig (5)

Den första gång jag så dig,
det var en sommardag,
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleks full till snäckan ut i sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommerdag,
den första gång jag tog dig udi handen.

Den första gång jag såg dig, da glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, Jrån skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sang från himmelen, så skön som inga flera:
det var den lille lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång; jeg såg dig, då glänste sommarskyn
så bländ.ande och grann som aldrig mera.

Och därfor när jeg ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag.
Och vågens brus i alle fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga,
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skinner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

Birger Sjöberg.