Melodi: Lille Bror Söderlundh - Tekst: Ture Nerman
Den vackraste visan
om kärleken kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig paris student.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar nu
en natt i april.
Den vackraste visan
om kärleken kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.