Gubben Noach

Melodi: C.M. Bellman - Tekst: C.M. Bellman

Gubben Noach, gubben Noach

var en hedersman:

När han gick ur arken,

plantera han på marken

mycket vin, ja, mycket vin,

ja, detta gjorde han.

Noach rodde, Noach rodde

ur sin gamla ark,

köpte sig buteljer,

sådana man säljer,

för att dricka, för at dricka

på vår nya park.

Han väl visste, han väl visste,

att en mänska var

torstig av naturen

som de andra djuren,

därfor han ock, därfor han ock

vin planterat har.

Gumman Noach, gumman Noach

var en hedersfru:

Hon gav man sin dricka.

Fick jag sådan flicka,

gifte jag mig, gifte jag mig

just på stunden nu.

Aldrig sa' hon, aldrig sa' hon:

"Kära far, nånå,

sätt ifrån dig kruset!"

Nej, det ena ruset

på det andra, på det andra

lät hon gubben få.

Gubben Noach, gubben Noach

brukte egna hår,

pipskägg, hakan trinder,

rosenröda kinder,

drack i botten, drack i botten.

Hurra och gutår!

Då var lustigt, då var lustigt

på vår gröna jord:

Man fick väl till bästa,

ingen torstig nästa

satt och blängde, satt och blängde

vid ett dukadt bord.

Inga skålar, inga skålar

gjorde då besvär,

då var ej den läran:

"Jag skall ha den äran!"

Nej, i botten, nej, i botten

drack man ur - så här.