Erik Axel Karlfeldt, 1901. Fra »Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim«.
1. Sjung, sjung i alarna,
flygande storm, du kämpers vän,
sjung, sjung i salarna; ,
glimrnande höstlöv fara.
Stolt under ekarna
prunkar en senad skara än,
//: trofast i lekarna, ://
trofast i storm och fara.
2. Fast, fast mot rockarna
slå dessa bröst som stormen spänt,
lugnt under lockarna
trotsiga blickar fara.
Än från altanerna,
däår sina lyktor vildvin tänt,
/:ler mot kompanerna:/
kvinnornas unga skara.
3. Snart, snart på planerna
möter jag dig som ingen vet.
Stark som orkanerna
känslornas vindar fara.
Går du i tågande
skyarnas svalka röd och het?
/:Ord har jag lågande.:/
länge jag måst dem spara.
4. Sol, sol i ekarna,
tänd nu till balen höstens bloss!
Mörkt brinna vekarna;
dånande vågor farao
Våren, den susande,
har inga visor mer för oss,
/:livet är brusande.i/
stormsång och stormdans bara.
1/1: alarna = elletræerne. 3/6: svalka= kølighed. 4/3: vekarna = væggen.
--