Josefin

Gammel svensk melodi - Tekst: Ukendt

Det var en gång en flicka som hefte Josefin,
Josefin-fin-fin, Jose-Jose-Josefin.
Den enda skaft han ägde det var en symaskin,
symaskin-skin-skin, syma-syma-symaskin.

Hon hade ock en fästman, som hefte Jonatan,
Jonatan-tan-tan ...
och han var inte fager, men han var likadan.
likadan-dan-dan ...

Han ägde en skuta, som uppå böljan for,
böljan for for for ...
den hade han fått ärva utav sin gamla mor,
gamla mormors mor, gamla ...

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin-fin-fin ...
och bjödna uppå skutan med hennes symaskin,
symaskin-skin-skin ...

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö, sjö, sjö ...
de stötte mat en klippa invid den gröna ö,
gröna ö, ö, ö ...

Och Jonatan han sade: Jag tror vi sitter fast,
sitter fast, fast, fast ...
jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast-last-last ...

Så slängde han ballasten och det var symaskin,
symasin-skin-skin ...
och efter den så slängde han sin kära Josefin,
Josefin-fin-fin ...

Nu går han där och särjar sin kära Josefin,
Josefin-fin-fin ...
som sitter där på havets djup och tramp ar symaskin,
symaskin-skin-skin ...