Tekst: Nils Ferlin - Melodi: Lille Brör Soderlundh
När skönheten kom till byn, då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla;
då sköto de efter henne med tusen gevär
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång
da ville de varken le eller gråta.
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok
då upphörde deres ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar - för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
En gång skall det varda somrnar, har visorna tänkt,
en dag skall det tomas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskoma skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
- Men visorna äro klena sibyllor.
Fra visesamlingen 'När skönheten kom til! byn', ca. 1940.